Samtal med hovis

Om et par veckor skal Kex skos om, och jag nyttjade hövet att tala litet med hovisen i dag.
Kex slår nämligen mer och mer inn i frambenen med sina bakhovar nu. Det kling och klang'ar och dunkar i bland när han går så jag tänkte jag får rådfråga hovisen.

Så jag förklarade efter bästa ävne, att det hörs som han med bakbenen trampar på bakdelen av framskorna, om vi inget gör risikerar vi nog att han börjar trampa av sig framskort. Ingen höjdare, och heller ingen höjdare med potensiella sår på kotor eller annat heller.

Det höll hovisen med om :) Så nu när han skor skal han sänka tån bak en aning och häva tån fram en aning, över några skoningar vill detta se till att han får en snabbare överrulling fram medans han  får en lite trögare överrulling bak, vilket igjen leder till att frambenen är ute ur vägen när bakbenen kommer! ;)

Det är inte fixat på en ända skoning om man inte vill ha en ömfotat häst då, så detta blir över lite tid framöver, men han uppskattade att jag upptäckte detta så snabbt innan det faktisk är ett rejält problem!
Han sa många andra hästägare kanske hadde hört benen slå i varann och stoppat på gummiboots för att behandla symptomen i stället för att korrigera problemet i sig. Inte alla hästägare vet om varför vissa problem uppstår eller att dom kan korras med en förändring i skoning ens sa han! Så då växte man litet av dessa kompliment, och känner sig som en litegrann duktig hästägare i bland iaf!

Sen blir det nog så att jag blir av med min medryddare under hösten/senhösten, Karro kommer flytta så fort hon tar körkort, och det rätt långt med. Jag får snabba på med vagnarbetet medans jag är säker på att ha henne att hjälpa mig tror jag nog!

Snart kommer vi nog såpass långt att jag kan arbeta själv med honom. Jag kan nog det redan nu så lugn som han är, men det känns betryggande att ha några extra händer ändå.