Dom 7 lekarna

Dom 7 lekarna är trevlig hjärngympa och träning för dig och din häst, och jag och Kex lekar ständigt i ridhuset.
Även i dag. I dag släppte jag honom så han kunde rusa av sig lite överskott, och sen började vi träna.
Inom kort kom han in och fulgte mig, och vi fick det Monty Roberts kallar Join-up/Follow-up. Join-up är när han kommer inn till mig, och follow-up är när han går efter mig och stannar när jag stannar, svänger när jag svänger och så vidare.

I dag började vi med grunden, vänskapsleken. Vänskapleken går aldrig ut på datum, den är alltid aktuell. Oavsett hur länge man har jobbat med NH och hur ofta man gör det kan man alltid återvända till denna.
Det går ut på att du skal få ta överallt på din häst, mellan tuttarna på stoet, på snoppen och skapet på en hings/vallak, du skal få svänga och lyfta svans, vika på öron, och om du håller en plastpåse, en pet-flaska, ett spö, ett klädsplagg eller ett rep så skal du få lägga det och stryka det överallt på dom samma platser du får ta med hand. Någon dag skulle du kanske få behov för att smörja sår eller annat på nåt ställe man normalt inte behöver rykta, så du skal få ta presis där du vill på din häst. Nån dag kanske det måste klippas eller rakas, så du skal få ta där med annat än händer med.

Kex låter mig ta där det behagar mig. I början var han inte så förtjust i att jag tog på hans öron, men numera tillåter han det. Jag får lyfta svans och tvätta rumpa, skap, vad som helst. I dag tränade jag på att jag skal få daska mycket lätt över ryggen på honom med mitt grimskaft. Jag sto på en sida och lät repet daska lätt på siderna innan jag svänge i en mjuk båge så det svängde över ryggen och slog mycket lätt mot sidan på andra sidan. Detta görs ju självklart helt utan kraft, för det skal bara svänga över och inte slå hårt mot siderna. Men detta tränar honom att saker slår mot siderna, rumpa, ben, bog och hals i fall något skulle lossna från hans utrustning. Jag vet många trygga körhästar som blivit skrämd om bukgjorden lossnat och slår mot ett ben exempelvis.

För mig går vänskapsleken ut på en enkel sak: Mina vänner (läs Kex i detta fall) låter mig göra det jag vill under kontrollerade och trevliga settings. Hästen kan välja om den vill tillåta det eller inte men mina regler är änkla: "Inne hos mig på mitten av ridbanan gör jag så här. Vill du vara här så tillåter du det, annars kan du låta bli men då får du inte vara nära mig utan får gå bort från min privata son."

 Det viktigaste med min träning är att jag skal visa Kex en enskild sak; Oavsett vad jag gör, oavsett vad jag hittar på och oavsett hur läbbigt det kan verka för en häst, så kan han lita på att jag inte vill honom illa och att han kommer överleva för att äta morötter även i morgon. Med denna träningen får jag med tiden en mycket pålitlig och trygg häst som litar på att jag inte utsätter honom för något illa, och att oavsett vad som händer ute i naturen eller på ridbanan är han trygg med mig så långt något levande vesen kan vara så.
Klart, vissa saker kan jag inte kontrollera, så som olyckor och sådan, men att be honom gå förbi en fläddrande plastpåse på en busk i skogen är inte dödligt för någon häst och jag vill nå den punkten att han visar mig oro och jag berättar det är ok varpå han litar på mig att det då faktisk är ok.

╔═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╗

Kramar från Kex och matte!

╚═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╝