Första gång sen i senhöstas när vi körde sist, så jag hade hyrt ridhuset. Lyxade till det sedan en körkurs blev avbokat, så det fanns massor ledig tid.
Hjärtat var så himla duktig, som alltid. Han fick äta en liten tuss hö först, jag hade ridhuset från middagen serveras så han var nog lite hungrig.
Sen var det ut i ridhuset där vagnen redan väntade, sela för. Har en bit kvar innan han snällt backar rakt in i skaklarna, men jag forsöker ett steg och glädjs åt varje steg jag får helt änkelt.
I och med att han inte kört på några månader och formellt sätt kan räknas som under inkörning än även om vi har kommit till fasen att rutinera oss, så valde jag att inte begära så himla mycket i dag. Vandrade runt på spåret i skritt, och lite halter och sådan.
Jag bad honom backa några steg ett och ett steg i taget, och det gick suveränt efter han fattade han skulle gå bakåt och inte fram. Jag vill med flit att han framföre vagnen backar enbart ett steg i taget, ut i fall det att backa många steg medför någon form av fara.
Sen fick han trava litet. Först en långsida bara, för att minna honom på hur vagnen känns, sen fick han for första gång trava i sväng. Han ville ner i skritt, för det har vi ju gjort innan, så jag fick vara lite på och driva litet, men han var så otroligt duktig efter ett tag när han vant sig!
Egentligen kan man ju säga han var otroligt duktig absolut hela tiden, för han provade ju hårt!
Vi hade ridhuset en timme, men 10 första minuter gick åt att sätta på vagnen, jag tar mig alltid mycket god tid så han lär sig att det inte bara är hux flux på med vagnen och sen vrålar vi i väg. Det skal vara undantagen det i så fall. Jag är alltid långsam med att be honom gå, jag sitter alltid still och väntar litet, att jag sätter mig i vagnen skal inte vara signal att gå fram. Mycket viktig.
På samma sätt envisas jag även på att när jag lossnat vagnen skal han stå still till jag säger han skal gå. Att vagnen är av är ju inte samma som att nu är det klart att gå fram alltid heller.
Dessa små saker ingår i hans utbildning. Jag tycker nästan detta är mer viktig än det själva jobbet att dra vagnen fram faktisk, då detta är saker som händer när man har minst kontroll på hästen som jag kan se det.
Så jag tänker inte slarva med dessa punkter!
Och Kex har blivit riktig duktig på att vänta tålmodig medas matte fifflar med olika saker.
Notat till mig själv, jag såg i går att remmen som man fäster däckelgjorden till är sprucken på min finsele, så det är nog tid att se över den och skicka till renovering till Ann igen ;) Hon kommer nog tjäna goda pengar på mig under veckorna som kommer!
╔═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╗
Kramar från Kex och matte!
╚═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╝
Jag kan inget om hästar och har aldrig haft med hästar att göra, men sånt här är så intressant att läsa! Det låter ju så självklart hur man ska tänka och göra för att få en bra och säker körhäst när du beskriver viktiga punkter, men det är ju inget jag hade kunnat tänka mig. Intressant! :D
SvarSlettTack, Am! :D Jo, det kanske låter självklart, men ändå är det många nybörjare som slarvar med dessa saker och får ett hästjobb (bokstavligen talat) för att vänja hästen av med olaten när dom får en hint om det av mer erfarna kuskar :D Tur att jag tog mig tiden att prata med erfarna kuskar!
SvarSlettSen är det ju som så att oavsett vad min häst gör skal han vänta på signalet från mig på vad man skal göra, inte förmoda att han vet vad vi skall. Någon gång kanske vi skall i väg så fort jag sätter mig i vagnen, medans andra gånger kanske vi skal vänta ett tag, det kan inte han veta :) Så jag forsöker att envisas på aldrig tycka det är okej att han går i väg om jag sätter mig ner, han skal vänta på körkomando ändå ;)