Wuhuu, duktig ryttare och häst i dag!

I dag fick jag hjälp av Jonna. Hon hade bestämt att vi skulle arbeta med två av hjälparna i dag: Vikten och skänklarna, men med huvudfokus på vikten.
Jag misuppfattade helt i början och trodde att när hon sa jag skulle låta benen slappna av och hänga samt inte ta upp tyglarna alls så skulle jag inte hålla i tyglarna och inte använda benen alls.
Resultatet blev som förväntat då, Kex gick runt och gick dit han ville, och kunde byta rikting riktig snabbt med i bland. Mina höfter var inte direkt fan av det kan jag säga. En gång blev han lite unghäst en tiondels sekund, kastade sig ett halvt steg åt en sida och ett halvt steg fram, mina höfter rörde sig på ett sätt som fick smärtan att blikstra genom hela kroppen och jag fick bita tänderna i hop och forsöka låta bli kräkas och samtidig lyckas andas medans Jonna undrade vad i helskotta som hände nu.

När vi sett redde ut att hon menade att jag inte skulle göra mer än antyda med skänkel och jag fick hålla i tygeln i fall han kastade sig fram, men meningen var att jag då skulle använda vikt för att berätta och bara nudda med skänkel för att knuffa honom litet i den riktning han skulle till så fungerade allt så otroligt mycket bättre. Jag fick även använda stigbyglarna, vi får prova igen utan stigbyglar lite senare. Men när vi kom till denna punkt gjorde Kex presis som han fick besked om.

Med Gejsa så kunde hon ignorera en lätt ostabilitet hos mig och gå i en rak linj när hon visste det var så hon skulle, men Kex är oskolerat och ny på detta, om jag har en pytteliten obalans så reagerar han på det, och gör med andra ord helt eksakt det min kropp säger han skal göra. Så självklart, när han då inte gick i en rak linj är det för att min kropp sa inte att han skulle göra det. Han var så otroligt duktig och svarade bra, även på högersidan som är svår för honom!

Även om jag har as-ont i höfterna nu känns det som att jag inte gjorde bort mig på denna lilla lektionen, jag lyckades berätta rätta saker åt honom och han vände villigt och stannade villigt när jag gav detta besked.
Jag har en tendens att begjära det omöjliga av mig själv; Jag begjär att jag skal lyckas på absolut första forsök. Just nu svek mina höfter mig litegrann, men trots blixtrande smärta så klarade jag rida litet till ändå! Det är jag otrolig nöjd med, samt att jag är nöjd med att det gick såpass bra som det gjorde.
Detta är något att minnas i framtiden, för vi kommer garanterat ha dagar på ridbanan där inte allt flyter på lika lätt och bra som i dag! Så låt oss leva i nuet och njuta hämningslöst, och jag kan tillåta mig att vara riktig stolt av mig själv och min lilla kille :)

Sist bjuder jag på en liten bild av en av rideleverna som skulle få rida Arnes nya körhäst Atlas ut på uteritt ;) Han hade sedan han börjat sagt han ville rida en stor häst, och vad passar då bättre än en ardenner? ;)

╔═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╗

Kramar från Kex och matte!

╚═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╝