Kex och jag har flyttat!

Men bara våran blogg :) Kom och hälsa på oss i våra nya enorma blogglokaler på den nya adressen!

Det våras i hälsingland..

Och det betyder att min långa smärtsamma vinter ser ut att gå mot sitt slut och jag kommer kanske ut av blogg-idet jag råkade trilla ned i. Jag känner jag kommer närmare vattenytan och orkar med mer saker för varje dag som går trots att smärtorna just nu inte är så roliga pga skillnaden på temperaturer dag och natt.

Våren har som ni ser kommit till hälsingland. Kex fäller som om det sto om livet, och Cassie flyr så fort hon ser jag tar i svettskrapan för hon tycker inte så bra om att skrapas över rumpa och lår. Det kittlas!

Under sommarn kommer dom forsöka det bästa dom kan i mån av tid och hälsa att få stallet i ordning uppe i Hammarsvall, och jag håller tummar att det går i ordning nu. Annars överlever då Kex bra på lösdrift! Han trivs ju bäst med det gissar jag, han sover ofta ute även om det är snö och is, och klagar då minsann inte nånting alls! Det ända jag saknar är chansen att tvätta honom under vintern, vilket vi skulle få när stallet blir klart (avlopp på stallgången, tillgång på varmvatten och spolplats) samt självklart lyxet med att regulera fodertillgången till Kex framför allt, men trots allt har han klarat sig skapligt bra genom vintern utan att ha blivit alldeles för fet. Hönät över rundbalen hjälpte mycket!

Kex  har varit "avställd" i ett år när sommarn kommer, men jag hoppas jag kan komma i gång med att träna nu. Jag tänker forsöka ensamträna honom igen nu då han "glömt" att det går att överleva även om man inte är på muldistans med kompisen hela dygnet, så jag får påminna honom om det.

Jag skall även fjäska med dom i Hammarsvall om hjälp att håla upp på rockarden, sen kapar jag till plank och sandar, skruvar och har mig, och sen är rockarden klar! Tänkte skaffa presenning jag remmar fast runt den när den är klar, så den håller sig torr. Jag kan inte räkna med en plats under tak så den lär nog få stå vid nån vrå under presenning bara. Det duger bra det nu som den är hel-lackerat!

När rockarden är klar skall jag kolla körvägarna. Inte så sugen att köra ner på 84an, inte där som dom kör så fort.. men det går ju lite skogsvägar så nog skall jag kunne hitta en vända vi kan köra. Hittar jag en bakväg som går paralellt med stora vägen bort till travbanan blir det riktig fränt! Så kan jag ta med Nattis och Cassie dit tillsammans med Kex! :)

I och med att vi inte har nån ridbana eller ridhus får vi tänka till på hur vi tränar. I brist på dragkrok och transport blir det inte "bara att" ta sig till nåt ridhus heller fast det finns två i grannskapet. Tar en timme att skritta till båda, och det blir drygt för ett "mitt i veckan" pass. Jag kommer nog lägga mer vikt på körandet nu än ridningen, men det gör inget alls. Jag gillar ju skarpt att köra, och hoppas Kex håller med. Han har då inte värkat motsträvig när vi kört in, bara lite fundersam på det nya!

Kex visar inga tecken på att må dåligt av att han inte gjort nåt under hela hösten och vintern alls, utan han verkar glad och mysgris och nöjd med livet. Det är klart det händer ju mycket runt honom varje dag, han går ute dygnet runt, busar med Cassie i hagen, och det är traktorer, scooters, dresiner och jag vet inte vad som far förbi hans hage. Och vilda djur under natten dessutom! Han har haft mycket att titta på, det har hänt saker för honom ändå, han skiter elegant i scooterna nu exempelvis, och traktoren är mat-grej nu. Då gillar man den. Fast man kan låtsas få nåt unghäst-ryck ändå trots det. När man känner för det.

Men håll tummarna för oss nu, att min hälsa låter mig få komma i gång ordentlig med allt jag vill göra nu! Jag är less på att inget göra!

Sen går tankarna som alltid numera till min älskade Gejsa i dag. 3 år i dag sen du lämnade mig, hjärtat, och jag saknar dig än. Allt vi lyckades trycka in på den tiden vi hade följer mig i dag och fyller mig med en blanding av sorg, vemod, smärta och även lycka och kärlek. Vi fick så alldeles för lite tid tillsammans du och jag, men vit att du var högt älskat den tiden vi fick ändå.