Viser innlegg med etiketten Till Minne. Vis alle innlegg
Viser innlegg med etiketten Till Minne. Vis alle innlegg

mandag 1. april 2013

Det våras i hälsingland..

Och det betyder att min långa smärtsamma vinter ser ut att gå mot sitt slut och jag kommer kanske ut av blogg-idet jag råkade trilla ned i. Jag känner jag kommer närmare vattenytan och orkar med mer saker för varje dag som går trots att smärtorna just nu inte är så roliga pga skillnaden på temperaturer dag och natt.


Våren har som ni ser kommit till hälsingland. Kex fäller som om det sto om livet, och Cassie flyr så fort hon ser jag tar i svettskrapan för hon tycker inte så bra om att skrapas över rumpa och lår. Det kittlas!

Under sommarn kommer dom forsöka det bästa dom kan i mån av tid och hälsa att få stallet i ordning uppe i Hammarsvall, och jag håller tummar att det går i ordning nu. Annars överlever då Kex bra på lösdrift! Han trivs ju bäst med det gissar jag, han sover ofta ute även om det är snö och is, och klagar då minsann inte nånting alls! Det ända jag saknar är chansen att tvätta honom under vintern, vilket vi skulle få när stallet blir klart (avlopp på stallgången, tillgång på varmvatten och spolplats) samt självklart lyxet med att regulera fodertillgången till Kex framför allt, men trots allt har han klarat sig skapligt bra genom vintern utan att ha blivit alldeles för fet. Hönät över rundbalen hjälpte mycket!

Kex  har varit "avställd" i ett år när sommarn kommer, men jag hoppas jag kan komma i gång med att träna nu. Jag tänker forsöka ensamträna honom igen nu då han "glömt" att det går att överleva även om man inte är på muldistans med kompisen hela dygnet, så jag får påminna honom om det.

Jag skall även fjäska med dom i Hammarsvall om hjälp att håla upp på rockarden, sen kapar jag till plank och sandar, skruvar och har mig, och sen är rockarden klar! Tänkte skaffa presenning jag remmar fast runt den när den är klar, så den håller sig torr. Jag kan inte räkna med en plats under tak så den lär nog få stå vid nån vrå under presenning bara. Det duger bra det nu som den är hel-lackerat!

När rockarden är klar skall jag kolla körvägarna. Inte så sugen att köra ner på 84an, inte där som dom kör så fort.. men det går ju lite skogsvägar så nog skall jag kunne hitta en vända vi kan köra. Hittar jag en bakväg som går paralellt med stora vägen bort till travbanan blir det riktig fränt! Så kan jag ta med Nattis och Cassie dit tillsammans med Kex! :)

I och med att vi inte har nån ridbana eller ridhus får vi tänka till på hur vi tränar. I brist på dragkrok och transport blir det inte "bara att" ta sig till nåt ridhus heller fast det finns två i grannskapet. Tar en timme att skritta till båda, och det blir drygt för ett "mitt i veckan" pass. Jag kommer nog lägga mer vikt på körandet nu än ridningen, men det gör inget alls. Jag gillar ju skarpt att köra, och hoppas Kex håller med. Han har då inte värkat motsträvig när vi kört in, bara lite fundersam på det nya!

Kex visar inga tecken på att må dåligt av att han inte gjort nåt under hela hösten och vintern alls, utan han verkar glad och mysgris och nöjd med livet. Det är klart det händer ju mycket runt honom varje dag, han går ute dygnet runt, busar med Cassie i hagen, och det är traktorer, scooters, dresiner och jag vet inte vad som far förbi hans hage. Och vilda djur under natten dessutom! Han har haft mycket att titta på, det har hänt saker för honom ändå, han skiter elegant i scooterna nu exempelvis, och traktoren är mat-grej nu. Då gillar man den. Fast man kan låtsas få nåt unghäst-ryck ändå trots det. När man känner för det.

Men håll tummarna för oss nu, att min hälsa låter mig få komma i gång ordentlig med allt jag vill göra nu! Jag är less på att inget göra!

Sen går tankarna som alltid numera till min älskade Gejsa i dag. 3 år i dag sen du lämnade mig, hjärtat, och jag saknar dig än. Allt vi lyckades trycka in på den tiden vi hade följer mig i dag och fyller mig med en blanding av sorg, vemod, smärta och även lycka och kärlek. Vi fick så alldeles för lite tid tillsammans du och jag, men vit att du var högt älskat den tiden vi fick ändå.


søndag 1. april 2012

2 år utan dig i dag..

Ofattbart hur tiden har flugit i väg.. saknar dig... Även om jag har Kex att glädjas med är du fortfarande i mitt hjärta... Älskade Gejsa.. alltid med mig, alltid nära..


søndag 6. november 2011

RIP Hickstead

Vilken chock! Jag satt inte och tittade på, men jag fick det med mig via nyheterna.. En väldstävlande häst fullförde sitt lopp.. och kollapsade på väg ut från ridbanan.. en hel hästvärld i chock, massor med hästfolk upplöst i tårar.. vilken chock skulle man inte känna om detta hände en själv? Hickstead , du har rört en hel värld. Du kommer inte glömmas snabbt. Alla gråter för dig i dag, även om man aldrig har känt din mule mot handen ens.

Och mitt i det hela , det känns .. jag kan inte direkt säga bra, men det känns för mig skönt på något sett att alla proffsryttarna reagerade så stärkt på dödsfallet, att ryttarn var krossat av sorg. Det beviser att man kan tävla på hög nivå och älska sin häst, den är inte bara ett verktyg.. mitt i chocken känns det bra med bekräftelse på detta, att dom älskar sina hästar.. men det gör även sorgen desto större. Någon har inte förlorat sitt verktyg. Någon har förlorat en vän. Och smärtan är stor av den anledning. Jag prisar gudarna för varje dag Kex är frisk och kry.

Och i dag var han torr under svansen med, kan tilläggas, efter ett par dagar med bara pyttelite. Skönt att det går rätta vägen.

tirsdag 13. september 2011

RIP sötaste Stintans Mille

I dag är en sorgens dag.. bästa, sötaste, gulligaste lilla Mille avled i dag på kliniken som följd av kolik...
Bästa lilla vän, nu springer du i trappalanda tillsammans med Gejsa igen, himmeln har fått en ny stjärna... <3

søndag 29. mai 2011

Vila i frid, Wanda 26143 aka Terrie

I dag var det meningen jag skulle rida ut tillsammans med Yasmine, jag har fått låna Gulle och hon skulle då få rida Kex. Men skebnen ville helt totalt annurlunda för oss i dag..

Runt halv tio höll jag på äta frukost efter stalltjänst, och fick ett SMS från Yasmine om att hon hade ätit och klätt sig klar för att rida. Inte ens 20 minuter senare ringer telefonen och jag får besked att jag måste komma aldeles omedelbart för det var nån häst som kanske hade fått benbrott.
Jag hiver mig runt och min mann fulgte med. Under vägen ringte jag för att kolla om dom var hemma eller vid hagen, och fick då veta det var Yasmines egna häst Terrie som var illa däränn...

Kommer väl fram trots ett halsbräckande tempo polisen nog inte skulle uppskattat, och hittar Towa och Yasmine helt upplöst i tårer. Fredrik stannade kvar med Towa medans jag och Yasmine kastade oss i bilen upp till hagen.

Det var inget vackert syn som mötte oss, höger bak var sparkat av, och det var ett öppet benbrott. Hur länge hon legat där vet man inte, men det fanns tecken på att hon forsökt komma sig på benen många gånger. Hon hade nog förlorat en del blod med, och darrade och skakade, garanterat i chock. Och vilka smärter hon förmodligen hade kan jag bara gissa..

Det var ett hårt syn för mig, men även hårdare för Yasmine att se sin lilla älskling ligga så hårt skadat.
Inom 10 minuter kom veterinären, kastade ett blick på benet och skakade sorgsent på huvudet. Men vi visste ju alla att det fanns ingen annan utväg från detta oavsett, inga ord behövdes.

Yasmine och jag gosade hela tiden på Terrie i ett forsök att låta henne märka hon inte var ensam i smärtan, att vi var med hon, hon fick sin spruta.. och.. ett par tunga suck och hon var borta.

Tillbaks sitter en sönderkrossat tjej, och en sorgsen familj som nu har en familjmedlem mindre. Saker kan hända så snabbt och så oväntad.. Och det ända jag kunde göra var att krama runt min kompis, och forsöka låta henne märka att jag fanns där för hon med, och att jag delade hennes smärta.. Jag kände mig så himla makteslös! Yasmine, jag skulle gjärna tagit din smärta!

Vila i frid vakra tjej.. Himmelen är nu en stjärna rikare..

Wanda 26143 f. 1992 - d. 2011



Terrie och Kex på sommarbetet 2010, i bakgrunden skymtas Hilma. 

╔═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╗
Kramar från Kex och matte!
╚═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╝

fredag 1. april 2011

Min älskade Torps Gejsa

I dag minns jag Torps Gejsa.


Jag gråter och minns alla dom små bus-grejs hon kunde hitta på. Hur hon kärleksfullt kunne buffa mig i rumpan medans jag skulle kratsa framben. Hur hon krafsade med hoven vid fodringsdags. Hur hon slog bakut och bockade i livsglädje på våra rejsaturer i skogen och hur hon kunde göra glädjeslåter när vi hade mysiga skritturer i solen.

Jag minns allt. Doften av hennes päls, så olik doften från Kex och samtidig så lik. Hennes sidenslena mule, dom enorma vackra ögonen så otrycksfulla och alltid fyllda av kärlek och nyfikenhet. Hur hon lyfte huvudet och spetsade öronen när hon såg någon komma och hur hon lyfte än lite mer när hon kände igen mig på distans, för att sen utan aldeles för mycket hastvärk kom lufsande till grinden om hon inte sto där allt när jag kom.

Jag minns hur det verkade som hon tyckte det var så kul med en liten tävling, att hoppa små pluttehinder med Karro, få sin rosett på sig och höra applåderna. Hon såg så nöjd ut efteråt!
Jag minns hur snäll hon var med Mille när han var föl, bestämd och regerade med fast hov, men hon blev som en reservmamma för han. Jag minns hur tålmodig hon lät mig tvätta och linda hennes såra öra när Tilly hadde nofsat en pytteliten bit.

Jag minns timmar med att dra av lera och skit när lortgrisen hadde gnuggat in sig i kletet, och hur jag suckade uppgiven när hon gick med bestämda steg mot mudderpölen så fort jag tog av grimskaftet, bara för att gnugga in sig med njutning igen.

Jag minns hur inga skosnören eller hårsnoddar var säkra för hennes bus, och att hon drog allt upp som hon hittade. Jag minns hur hon drog blikstlåset upp och ner på min gråa kappa.
Jag minns när fabbe hade rivit ner tråden i deras hage, och hur hon pillrade ut isolatorer från hinken dom låg i medans jag skruvade upp fyra stycken så jag fick plocka isolatorer från halva hagen sen.

Jag minns när jag fyllde i ägarbytet och skickade in det när hon var betalat, den jublande lyckan som fyllde mig när jag hade min lilla seremoni i stallet och skrev in mig som ägare på hennes stamtavla.

Tårarna trillar, jag gråter och är fylld med glädje av alla dessa goda minnen, men även med sorg att dom inte blev fler. Men hon är på et ställe med evig gräs, inga kolik, inga pålagringar och inga staket.
Hon mår bra nu. Det är jag och Carola som sitter tillbax med smärtan.

Carola, jag vil igen få tacka dig att jag ansågs värdig att bli hennes matte. Jag fick en underbar tid med Gejsa trots att den inte blev så många år som jag hoppades. Hon lever vidare i våra hjärtan, även om sorgen fortfarande smärtar.

Men min älskade, Gejsa, jag saknar dig så trots det har gått ett år, et helt år med mycket som har hänt. Jag kommer nog känna saknad i många många år, men denna årsdag blir nog den tuffaste så. Jag kommer aldrig glömma dig, eller våran tid i hop, den vill alltid fölga mig genom alla tider..



╔═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╗
Rita
╚═════════ ೋღ☃ღೋ☃ ೋღ☃ღೋ═════════╝

tirsdag 30. november 2010

RIP Tiffy

På ett lite ögonblick förvandlas livet från ett bra liv til rena mardrömmen.

Fick ett sms på jobbet om jag visste vars häst var påkörd nära oss, och isen small till i magen, jag fruktade för Kex f.d familj, men det var inte en av dom. Jag kan nog inte säga det var tur direkt, för dom kanske men inte för den häst som blev drabbad.. Det är nämligen en annan häst jag känner... hon har gått med Gejsa förut..

Maja, i dag går alla mina tankar och kärlek till dig.. jag gråter floder för dig, och mitt hjärta blöder.. jag vet såväl hur det är, och har det aldeles för nära inpå just nu.. min smärta för dig är min egen, och jag skulle så gjärna ha burit den ensam så du släppte... Min kära vän, jag skulle så gjärna kramat om dig nu, men du vill nog inte så gjärna möta någon just nu.. Om du läser detta, vit att jag kramar om dig med sjelen, i hjärtat och sinn.....

Smärtan efter Gejsa vällade upp igen med fulla kraften och hjälpte ju inte till, jag sto som en lipsill och dränkte Kex i stallet idag. Döm min förvåning när han ett tag struntade i maten och bara buffade försiktig på mig, som om han ville fråga vad det var.. I skrivande stund rinner bara tårarna, jag skulle så gjärna tagit all hennes smärta.. Jag tänker på dom båda, och mina trårar bara rinner. Som om sjelen nu är utanpå min hy, oskyddat, naken och värkande..

If only I could swear to you
that this was not to be
If I coul take your tears for you
And bear it for you now

If I could be there for your pain
And lead you with my hand
If I could only take your heart
And mend it once again

If I could bring her back to you
And alter all that was
If I could bring you to her soul
Not let her sleep alone

If I could be you helping hand
When all seems lost in time
Believe me when I say "I would"
But all I can is cry