Fruktsam envishet

Min envishet bärer frukter värkar det som! Jag hoppas iaf det är så, och att det inte är en förbipasserande mildhet och sen tilbaks i full trots.
Man kan ju hoppas.

Han började litegrann med ena framfoten, men lyfte den bra mycket snabbare än dom andra gonger han har trotsat. Ena bakfoten lyfte han, och jag är inte riktig säker på om han kickade försiktig i luften eller om han drog till sig foten lite snabbt men vilket som så sa jag strängt till att jag inte uppskattade några av delarna. Efter det kom alla benen rätt snabbt i vädret för att kratsas.
Och inte bet han i rumpan heller! ;)

Så i dag kvittrade matte förtjust nästan hela tiden, och minsann spanderade han inte lite pussar på matte i dag med!

Förhoppningsfull? Japp!