Ensam-prommis!

I och med att Kex inte har varit riden ensam förut, bara på ridbana eller i fölge med andra, tyckte jag att i dag var läge att rida ensam och innleda ensam-träningen.

Från förut kan han lämnas ensam i hage (dock stressar han upp sig om han inte ens ser någon annan häst förståeligt nog), och i stall, men han är då inte riden ut ensam. Så i dag började ensam-ridnings träningen!

Innan jag red släpade jag ner en garderob som jag har uppe på skullen nu och passade samtidig på att dra ner samtliga hästprylar från förrådet här ute. Så nu är den inackorderad på skullen och behörig låst.
Det betöd att jag fick städat snyggt i skåpet, och skruvat upp den andra sadelhängarn, nu är det plats med två sadlar när den tiden kommer. Hopp och dressyrsadel! <3

Men sen tog man inn småbusen.
Fy vad han testar mig nu! Småbiter i mina kläder när jag forsöker kratsa hovar, och inte om han skal lyfte dom nej! Och om han lyfter forsöker han hela tiden dra dom till sig. Phuh! Men jag ger mig inte nej!
Och sen vill man inte stå still i stallgongen, så varje gong han drar i väg någonstans blir det en volt så han står på samma plats igjen. Efter 7 gonger suckade Kex världens tyngsta suck och sto still till jag tyckte det var lagom och gosade med massor av ros.

Och sedan Yasmine lånar min bomlösing än, så blev det med barbackagjord i dag. Jag har fått två chabrak med hans namn broderat på som är för små under en sadel men perfekt som barbacka-lappar, och i dag stoppade jag en sådan på honom.
Sen upp på lill-killen och i väg skrittade vi.
Att skritta på gårdsplanet var ju inget särskillt, men när han förstog vi skulle skritta bort från stallet och inte vänta på nån blev det andra buller.
Plötsligen var alla ponnisar småskumma, särskillt Mille han var hur läbbig som helst.
Plastkasser i diker skulle reageras på, kvisthögar och jag vet inte vad.

Jag hadde redan innan jag red ut bestämt att detta skulle vara en pyttetur, sedan det var allra första turen ut, så vi red inte ens utanför synräckovidden från stallet, vi red enbart runt vinterhagerna, inn på gårdsplanet och runt ridhuset. Tog väl kanske en kvart, +5  eller 10 minuter velande här och där när han tyckte saker var läbbiga och saktnade inn. Men jag tyckte faktisk det fick räcka! Detta var ingen tur för fysisk utmattning, detta var menad som ensamträning, och man börjar i det små.

Han gick riktig på allerten hela tiden, och även om han inte var trött varken fysisk eller psykisk när vi "kom hem" så märkte jag han var glad för att va tilbaks i tryggheten på gårdsplanet igjen. Duktig var han!

I morgon skal jag och Karro vagnträna i ridhuset :)